ååååå äääää ööööö
Kategori: Allmänt
Det tog mig ett tag innan jag kom på att jag ju faktiskt kunde installera svenskt tangentbord på datorn som man kan använda här lite då och då. Här har jag suttit och trott att mina dagar med ååå ääää ööö var förbi, forever. '
Status? Well, inte käkat lunchen idag heller. Någon skum banansoppa. Jag har senaste dagarna insett att dom använder banan ganska så ofta i mat. Kokt, stekt, friterad osv. Jag gillar det inte. Lamm käkar dom också mycket av och det gör mig faktiskt inget (KURDEN I MIG JULBLAR).
Vi var som i tidigare inlägg nämnt på graduation igår på skolan. Vi kom dit och blev direkt anfallna med gula slags scoutsjalar som vi skulle ha över axlarna vilket indikerarde att vi som Mr Razzaq sa var "special guests". Detta innebar alltså att vi skulle sitta på det speciella podiet, precis bakom rektor, skolans ägare med flera. Om det var lite halvt utpekande och awkward? Jotack. Jag gillar ju inte direkt att bli utittad eller vara center och attention vanligtvis så ja ni kan ju ana hur obekväm jag var under hela tillställningen igår. Enligt schemat som vi fick skulle spektaklet pågå mellan 9-14. Pågick det enligt schemat? N-e-j! Vi kom hem runt halv sex på kvällen för att i Afrika är man absolut inte punktlig. Nejnejnej. Om det är en grej ni bör tänka på när ni ska hit eller är här så är det att det AFRIKA ÄR DEFINITIONEN AV HAKUNA MATATA. For real. Ingen brådska överhuvudtaget. Folk tar det verkligen kolugnt vart man än ser dom vara på väg. Inga tidtabeller för bussar/daladalas, ingen brådska för att följa ett förbestämt tidschema. Inte konstigt att jag knappt sett en enda människa här med klocka på armen. Dessutom skiljer sig Swahili time med vår tid om man nu ska säga så.
Vi var som i tidigare inlägg nämnt på graduation igår på skolan. Vi kom dit och blev direkt anfallna med gula slags scoutsjalar som vi skulle ha över axlarna vilket indikerarde att vi som Mr Razzaq sa var "special guests". Detta innebar alltså att vi skulle sitta på det speciella podiet, precis bakom rektor, skolans ägare med flera. Om det var lite halvt utpekande och awkward? Jotack. Jag gillar ju inte direkt att bli utittad eller vara center och attention vanligtvis så ja ni kan ju ana hur obekväm jag var under hela tillställningen igår. Enligt schemat som vi fick skulle spektaklet pågå mellan 9-14. Pågick det enligt schemat? N-e-j! Vi kom hem runt halv sex på kvällen för att i Afrika är man absolut inte punktlig. Nejnejnej. Om det är en grej ni bör tänka på när ni ska hit eller är här så är det att det AFRIKA ÄR DEFINITIONEN AV HAKUNA MATATA. For real. Ingen brådska överhuvudtaget. Folk tar det verkligen kolugnt vart man än ser dom vara på väg. Inga tidtabeller för bussar/daladalas, ingen brådska för att följa ett förbestämt tidschema. Inte konstigt att jag knappt sett en enda människa här med klocka på armen. Dessutom skiljer sig Swahili time med vår tid om man nu ska säga så.
Jaja, graduation var det. Jag har ärligt talat fortfarnde inte fattat vilka det var som firades. Vi fick förklarat att här firar man ibland innan dom ens gjort sina slutexaminationer och fått betyg. Men det verkade dom redan ha gjort i detta fallet. En annan grej som var oerhört spännande och trevlig var att här dansar man alltså hela tiden typ. Man dansar sig fram till platserna, föräldrarna dansar när deras barn ska upp och få diplom. Ja min skinkor svängde lite diskret med så fort musiken sattes igång. Ja dom svängde till och med när det var utan musik och eleverna dansade. Själva processen var fruktansvärt långdragen dock och jag önskar att jag hade kunnat springa därifrån tillslut. Det började mitt i alltihop regna och taket över våra huvuden var inte ens ett riktigt tak så det började läcka in men programmet skulle likt förbannat följas och genomföras. Man kan väl säga såhär, en nyttig erfarenhet. Både positiva och negativa punkter med det hela. Men jag känner att det var alldeles för lång dag som innehöll för mycket ofrivillig fotogafering.
Just nu vill jag faktiskt bara hem. Jag känner att 6 veckor är alldeles för lång tid även om vi har utflykter som väntar. Värmen är bara jobbig, jag känner mig begränsad i saker och ting som andra gör utan problem.
Just nu vill jag faktiskt bara hem. Jag känner att 6 veckor är alldeles för lång tid även om vi har utflykter som väntar. Värmen är bara jobbig, jag känner mig begränsad i saker och ting som andra gör utan problem.
