paviftitanzania.blogg.se

En flygrädd och flamsig lärarstudents resa, tankar, känslor och upplevelser i det stora Afrikat och Tanzania som ska genomföras i 6 veckors praktik. Målet är att träffa massa fina kids och se simba och hans kompisgäng.

Safari

Kategori: Allmänt

I lördags vaknade jag givetvis någon timme innan mitt larm hade tänkt skrämma liv i mig... Jag krossade min ack så äckliga malariatablett fick ner den med hjälp av lite yoghurt. Min väska var såklart färdigpackad sen kvällen innan, inte min första resa eller utflykt haha (eller kanske bara kontrollfreak).. 
 
Bilen stod redo och jag shotgunade mig fram i framsätet, ett val som både var himmel och helvete. Vi åkte i en riktig safaribil vars tak gick att lyfta på så att dess passagerare kunde sticka upp sina hjässor likt svampar sticker ut ur marken. Vi brummade iväg mot vårt första mål på safarit, Tarangire national park. Alltså när vi svennebananer talar om parker är det oftast ett par träd, lite folk som går med hundar i koppel och någon barnvagn hör och där. Här snackar vi liksom kvadratkilometrar till parker där det är som att åka igenom en naturdokumentär från BBC på jakt efter djuren. Här ä r det verkligen djungelns lag som lyder. Mitt mål med safarit var mest att se lejon. Resultatet? Fick se fyra lejon varav ett som smekte längs min bildörr. Damen i fråga låg ner när vi först körde och ställde oss i närheten men innan vi hann reagera var hon på väg emot oss. Medan jag filmar detta inser jag att det kan vara läge att veva upp rutan ifall hon känner att den där Solav ser minsann rund och go ut, henne vill jag käka på.. Problemet var att min förmåga till multitasking var så gott som bortblåst den minut det tog för henne att ta sig till bilen och förbi så jag missade såklart att lyckas ta bild när hon var precis utanför mitt fönster. Det sista jag har i min kamera från detta ögonblick är ett skakigt filmklipp som skulle kunna få mina föräldrar att tro att min sista stund i livet är kommen och att jag nu håller på att bli uppäten av ett lejon. 
 
Vi hann se giraffer, zebror, gnuer (heter det så?!), en himla massa pumbas, elefanter, gaseller, antiloper, babianer och andra småapor. Mitt i äventyret märker vi att vår guide kör riktigt snabbt för att vara safarispeed och börjar undra vad som är på g. Väl framme inser vi varför. Ett lejon har precis jagat och fångat en gnu och ska käka. Alltså inte för att klaga men det kan ha varit det segrade jag någonsin varit med om.... Inte nog med att vi (JAG) lökafr ihjäl i bilen i väntan  att lejonet skulle börja käka men hon vägrade. Visserligen hade jag inte heller velat sitta och käka inför ett tiotal bilar med kameror och objektiv lika långa som elefantsnablar. 
 
Vi övernattade på ett ställe högt uppe på ett berg (ni inser att jag inte minns namnet på varken berg eller "hotellet"). Det bästa med stället var att det var så svalt och skönt på natten, i övrigt var det väl inte mycket att hänga i julgranen förutom utsikten. Det insåg jag ju dock inte förrän vid soluppgången morgonen efter. Bytte mig till en plats ett steg bak i bilen för att likt de andra få uppleva den där tvättäkta safarituristupplevelsen genom att sticka upp huvudet i taket på bilen. Vi brummade ner samma väg vi i snigelfart kvällen innan rullat uppför berget tills vi kom till Lake Manyara national park och vårt äventyr för dagen. Tyckte man att den förra parken var stor så var denna större. 
 
Vi fick ett varmt välkomnande av babianerna som bokstavligt talade strosade överallt och ingenstans. Vi såg egentligen samma djur som dagen innan med undantag för storkar och flodhästar. På vägen hem stannade vi till vid en masaiby då folket i bilen var nyfikna på det. Dom lade ut ca 100kr var på besöket som ärligt talat inte verkade bjuda på mycket mer än man redan sett. Jag satt kvar i bilen och fick ur mer information från guiden än av att gå med dom andra och med hjälp av min superzoom fick jag även bilder på dessa spännande människor utan att behöva lägga ut en enda krona. 
 
Det ska tilläggas att det under den tiden var f olk och köade till vallokalerna för den där söndagen den 25 oktober var nu här och det har beräknats att ungefär hälften av Tanzanias befolkning har röstat så det dröjer ett tag innan ett resultat kan annonseras. 
 
Skulle jag åka på safari igen? Absolut jag är roadtripare och tycker det är kul. Så ja jag rekommenderar safari även om det ibland kan vara drygt att sitta i bilen och vänta på att djuren kan dyka upp. 
 
 
Kommentera inlägget här: