rau daycare center
Kategori: Allmänt
Efter nattens springande på toa kan jag inte påstå att jag fick många timmars sömn innan det var dags att gå upp igen. Dagens frukost bjöd hör och häpna på ägg!! Majgaaad vad jag har underskattat dom där ovala små jäklarna de irriterande hönorna skiter ut. Kokt som stekt, med lite salt på funkar dom alldeles utmärkt, börjar tröttna på vitt bröd med smör.
Att vi sen åkte med en bil som hade fullt fungerande kall ac, jag upprepar, kall ac gjorde inte saken sämre och ja jag njöt sönder och ville nästan inte hoppa ur när vi väl kom fram till det lilla dagmammaliknande stället som det var tänkt att vi skulle spendera ett par timmar på. Alltså jag skojar inte när jag säger att jag ville smuggla ner några av dom där godbitarna till barn i väskan och ta med dom hem. Himmel. Jag har inte hunnit lära mig så mycket swahili än och förstod faktiskt inte 98% av det barnen pratade om med mig men hey, jag fick leka med småkids. Som en barnslig 23 åring så passade det mig ganska så utmärkt. Tror vi anlände runt 10 eller något så vi kom mitt i deras undervisning. De allra minsta småttingarna satt och skrev av siffror och vissa bokstäver medan de äldre fick räkna lite tal och skriva till hundra.
Tydligen så behövde F gå tidigare för att hon skulle ligga vid poolen med sin familj vid 12. Vilket för mig kanske inte riktigt gick ihop då vi ändå är här för att jobba men jaja.. Jag vet egentligen inte varför men jag hakade på tills vi kom in till stan. Ja det hjälpte inte att vi gick tidigare för dala dalan började inte rulla och tuta förrän den praktiskt taget var full och jag satt i den skevaste ställningen någonsin som fick mig att känna mig som någon skruv i en skruv/spiklåda. Hur som haver så kom vi in till stan och köpte bussbiljetterna till Dar es Salaam som ska komma till användning dagen innan vi tar oss över till Zanzibar (jag längtar väl dit lika mycket som ni andra längtar efter den där supervärmen som är här). Den veckan innebär att jag kan ta det fruktansvärt lugnt och ligga som en strandad val i några dagar innan vi ÄNTLIGEN flyger hem till riktiga sängar och himmelsk mat.
Irriterad men lättad över att få vara ensam äntligen så tog jag mig till den lilla shopen intill Nakumatt (där vi köper mat och annat när man som lilla kräsna jag inte riktigt känner för att äta grötiga skumma grytor till lunch eller middag) i hopp om att finna min buddy Joseph som jag diskuterat fram en deal med. Han var inte där men tur var la det för jag fick mig istället en pratstund med en störtskön tjej (kan ni tänka er att vi samtalade i typ en halvtimme om inte mer men jag aldrig fick hennes namn?!, bra där Solav..). Hon fick dock mitt så vi får väl se om hon finner mig i den blå boken eller om hon ansåg mig vara lite stalkertyp och blev rädd för all evighet. Jag fick dessutom med mig en karta av henne, himla generöst då jag flertalet gånger tänk inskaffa mig en så att jag kan ge mig ut på egna äventyr, bäst så har jag insett idag. Luskade fram och förstod äntligen vart denna shopens större lager låg och insåg att jag hade ett par timmar till innan mörkret skulle hinna ikapp mig och göra min vistelse utanför hostelet lite sådär bajs-i-blöjan-ig. Sagt och gjort jag traskade bort till lagret och fann med den även den gode Joseph sittandes på en bänk. Gissa om grabben sken upp när han såg sin provision komma gåendes vinkandes som en idiot och överlycklig över att ha hittat (sanningen är att stället låg intill växelkontoret där vi växlade pengar för typ två veckor sen... ja jag vet jag har också idiotförklarat mig själv en gång eller två haha. Så vad gjorde jag därinne då? Jag fick mig en liten korg eller ja typ shoppingbag med instruktionen att gå runt och ta det väldigt pole pole (lugnt och sakta) och välja ut det jag var intresserad av att köpa så skulle vi diskutera fram ett paketpris för kalaset. Gissa om jag gjorde ett kap. Fick med mig två superfina t-shirtar/klänningar och lite diverse saker till folket därhemma för en himla bra summa. Ja jag kan ju lätt påstå att jag var nöjd och glader trots att jag lökade ihjäl i den fuktiga tanzanialuften. Vill inte ens veta hur blöt jag var på ryggen... Men det hindrade visst inte folk från att vissla efter en. Haha det slår mig alltid att hur överjävlig och förstörd man än ser ut av för lite sömn, jobb och svett kombinerat så skrämmer det inte iväg dessa yngre herrar som säger sig vara intresserade. Himmel ja.
Imorgon väntar liknande äventyr, då jag ska in till stan igen imorgon. Förhoppningsvis kan jag strosa runt på egen hand igen, hinner med himla mycket då tydligen haha så det ska hämtas tavlor, köpas lite annat smått och gott och kanske även lyckas ta reda på när hindu templet har ceremoni man kan vara med på.
Tydligen så behövde F gå tidigare för att hon skulle ligga vid poolen med sin familj vid 12. Vilket för mig kanske inte riktigt gick ihop då vi ändå är här för att jobba men jaja.. Jag vet egentligen inte varför men jag hakade på tills vi kom in till stan. Ja det hjälpte inte att vi gick tidigare för dala dalan började inte rulla och tuta förrän den praktiskt taget var full och jag satt i den skevaste ställningen någonsin som fick mig att känna mig som någon skruv i en skruv/spiklåda. Hur som haver så kom vi in till stan och köpte bussbiljetterna till Dar es Salaam som ska komma till användning dagen innan vi tar oss över till Zanzibar (jag längtar väl dit lika mycket som ni andra längtar efter den där supervärmen som är här). Den veckan innebär att jag kan ta det fruktansvärt lugnt och ligga som en strandad val i några dagar innan vi ÄNTLIGEN flyger hem till riktiga sängar och himmelsk mat.
Irriterad men lättad över att få vara ensam äntligen så tog jag mig till den lilla shopen intill Nakumatt (där vi köper mat och annat när man som lilla kräsna jag inte riktigt känner för att äta grötiga skumma grytor till lunch eller middag) i hopp om att finna min buddy Joseph som jag diskuterat fram en deal med. Han var inte där men tur var la det för jag fick mig istället en pratstund med en störtskön tjej (kan ni tänka er att vi samtalade i typ en halvtimme om inte mer men jag aldrig fick hennes namn?!, bra där Solav..). Hon fick dock mitt så vi får väl se om hon finner mig i den blå boken eller om hon ansåg mig vara lite stalkertyp och blev rädd för all evighet. Jag fick dessutom med mig en karta av henne, himla generöst då jag flertalet gånger tänk inskaffa mig en så att jag kan ge mig ut på egna äventyr, bäst så har jag insett idag. Luskade fram och förstod äntligen vart denna shopens större lager låg och insåg att jag hade ett par timmar till innan mörkret skulle hinna ikapp mig och göra min vistelse utanför hostelet lite sådär bajs-i-blöjan-ig. Sagt och gjort jag traskade bort till lagret och fann med den även den gode Joseph sittandes på en bänk. Gissa om grabben sken upp när han såg sin provision komma gåendes vinkandes som en idiot och överlycklig över att ha hittat (sanningen är att stället låg intill växelkontoret där vi växlade pengar för typ två veckor sen... ja jag vet jag har också idiotförklarat mig själv en gång eller två haha. Så vad gjorde jag därinne då? Jag fick mig en liten korg eller ja typ shoppingbag med instruktionen att gå runt och ta det väldigt pole pole (lugnt och sakta) och välja ut det jag var intresserad av att köpa så skulle vi diskutera fram ett paketpris för kalaset. Gissa om jag gjorde ett kap. Fick med mig två superfina t-shirtar/klänningar och lite diverse saker till folket därhemma för en himla bra summa. Ja jag kan ju lätt påstå att jag var nöjd och glader trots att jag lökade ihjäl i den fuktiga tanzanialuften. Vill inte ens veta hur blöt jag var på ryggen... Men det hindrade visst inte folk från att vissla efter en. Haha det slår mig alltid att hur överjävlig och förstörd man än ser ut av för lite sömn, jobb och svett kombinerat så skrämmer det inte iväg dessa yngre herrar som säger sig vara intresserade. Himmel ja.
Imorgon väntar liknande äventyr, då jag ska in till stan igen imorgon. Förhoppningsvis kan jag strosa runt på egen hand igen, hinner med himla mycket då tydligen haha så det ska hämtas tavlor, köpas lite annat smått och gott och kanske även lyckas ta reda på när hindu templet har ceremoni man kan vara med på.
